Om det finns nåt jag avskyr så är det att shoppa. När jag ska dyka in i klädaffärer med polarna slutar det oftast med att jag sitter surmulen i ett hörn och läser en gratistidning med en plastmugg kaffe i näven medan de andra (killar som tjejer) skuttar in och ut i provrum. Shopping är inte en del av min natur. 

Men så ikväll är det nån slags ”tjejshopping” i Örnsköldsvik & en mycket bestämd kompis har hotat med att släpa ut mej till detta ”tjejernas förlovade land”.  Alla butiker har öppet till – hör och häpna – kl. 21 på kvällen. Med massor av speciella erbjudanden till just TJEJER. (Är inte det diskriminerande mot killar förresten?) 

Så vad vill vi tjejer tydligen shoppa?

Inga specialerbjudanden på tv-spel i sikte, till min stora besvikelse.

Inte heller på böcker, filmer, brännbollsträn, sovsäckar, mobiltelefoner, dvd-spelare, stereo-utrustning, platt-tv, digital kamera eller sneakers så långt ögat når.  Det tjejer vill ha är tydligen: kläder, underkläder, högklackade små pytteskor, väskor, smycken, blommig hammare, kuddar, lakan, barnkläder, tapeter, makeup, klippning.  Inget användbart med andra ord. Bara passiva prylar om att göra om sig själv & hemmet.  Jag känner mej som en Barbie-docka i ett Barbie-hus. Och det känns smutsigt.Lika misslyckat som tv-spel som bara vill nå tjejer. Rosa & hjärndöda.