Dagens visdomsord
Monday, September 24th, 2007“Perform stylish kills to get more Tequila Bomb Power”
“Perform stylish kills to get more Tequila Bomb Power”

Ännu en inspelning avklarad. Kadooosch!
Efter de här första inspelningarna har jag vaknat med en känsla av baksmälla.
Huvudet tungt, förvirring, yrsel, trött bortom vett å sans. Förstår inte att en inspelning kan ha den effekten, men det är väl all nervositet som jagar upp kroppen och skallen.
Och nej, vi super inte när vi spelar in programmet. Vi överdoserar kaffe, smågodis & möjligen knäckebrödsmackor. Även om jag sa ordet “super” säkert trettio gånger igår. För förklaring - se nästa Kadooosch…
Övertrött efter webbtv-inspelning kikade jag på Virtual Grand Prix sista tio minuter på söndagskvällen.
En enda tjej syntes i programmet som handlar om virtuell racing på tv4plus
När hon gjorde intervjuer med de tävlande syntes bara hennes hår. Om och om igen.
På både tv4:s & svenska bilsportsförbundet:s hemsida står bara namnen på kommentatorerna.
Inte programledaren.
Hon hålls totalt anonym.
Det är lite bisarrt…
Halva resan ner från Övík till storstan tog det för mig att läsa ut boken ”Privat” av Carolina Gynning & Alex Schulman…
Bara det fåniga omslaget med lila sidenlakan var en varningsflagga när jag plockade fram den ur väskan.
Det fick alla mina förutfattade meningar att döma ut boken – jag trodde det skulle vara glamoröst skitsnack och illasinnat skvaller så att det skvätte om sidorna.
Jag hade fel. Eller ja, det finns ju av den varan också.
Men inte så mycket som man skulle kunna tro.
Mest av allt är det en närgången djupdykning under sidenlakanet på båda de involverade.
Och faktum är att båda två verkar vara rätt nakna därunder.
För det känns ruskigt ärligt, utelämnande och mest av allt precis så där flummigt som en mejlkorrespondens har en tendens att bli.
Den självutlämnande bohemen Carolina och den vasst formulerade cynikern Alex vinner faktiskt över mig till sin sida. Motvilligt, men ändå.
Jag har överdoserat barnspel den här veckan.
Plötsligt är hela världen målad i solsken med blommor & vita moln överallt.Hur klarar barn egentligen av det? Det borde ge samma effekt som en sockerchock – jag är åtminstone skakig och darrig.
I stort sett alla barnspel ser ut som blöjreklamer i sitt upplägg – det är gulligt, fluffigt, färgglatt och snällt.Undantaget är väl Viva Piñata som trots allt gullegull känns som Nightmare before christmas.
När jag var liten var jag den enda på dagis som var helt tokig i den tecknade filmen ”Taran & den magiska kitteln”.Jag har aldrig sett den komma i nyrelease. Disney har nog försökt gömma den i ett skåp någonstans.
“Taran & den magiska kitteln” var mörk & hemsk (för att vara barnfilm) och innehöll en hornprydd härskare, någon form av zombiearmé, en lurvig varelse vid namn Gurgi och en synsk gris.
Jag hade ALLA samlarbilderna. Ingen annan på dagis gillade Taran. Redan där förstod jag att jag är en udda existens. 6 år gammal. Det var hårt.
Men jag tror att barn uppskattar lite lagom mörker i sagorna, i synnerhet i TV-spel. Så att de kan välja den ljusa sidan och bekämpa det mörka.
Så skräm barn lite mer i spelen, det är nog bara nyttigt…
What a day!
Snurrar i huvudet när man hög på adrenalin och koffein ska lyckas reda ut jobbet, när allt man kan tänka på är Kadooosch & tv-spel. Folk har gnuggat egot & sagt snälla saker. Vet att Kadooosch har barnsjukdomar, men för ett första avsnitt med en total amatör (läs: mej) så blev resultatet finfint!
Nu är jag i ståkkolm (som det ska uttalas), mörbultad efter långa långa resan från övik. sippar på en gingerbeer och försöker bestämma mej om jag ska krypa upp i soffan med tv-spel eller försöka ta sig ut genom dörren och vara social.
men med nhl 08, super paper mario, blue dragon (svårt att inte tänka på mat när man hör det namnet) å stranglehold är det svårt att förmå rumpan att förflytta sig utanför dörren… i synnerhet som jag utlovats öl och chips om jag stannar kvar. jag får vara social imorrn. känner mej som en viss gulhudad man vi alla lärt oss älska.
Kolla, kolla - nu finns första Kadooosch på webben!
Min nervositet har gett mej glädjen att få se Brandon & Steve skämta om bikinibrudar i köket i gamla Beverly Hills-repriser som går kl. 06.30. Vem la den tv-tablån? Och varför tittar jag på det? Morgon-tv är surrealistiskt…
Har inte kunnat sova ett skavtt. Nervös så att jag kan kräkas. Loggar in på datorn för att se det allra första Kadooosch-programmet för att veta om jag vågar gå till jobbet eller om jag ska gömma mej hemma hela dan bakom en kudde. Inget Kadooosch upplagt på webben än. Helvete.
Mejlkorrespondens med polare/tv-spelspersonlighet idag:
Den 07-09-20 14.23, skrev “Boel Bermann”:
Hej XXX!
Du har koll på att jag ska göra webb-tv om tv-spel va? Programmet heter Kadooosch. Start imorrn, roligt! Hej från boel
—–Original Message—–
From: XXX
To: Boel Bermann Date: Thu,
Subject: Re: förresten…
Fy tusan vad häftigt! Skicka gärna länk när det är uppe. Men vänta! Kommer detta att fungera? Du är ju så vacker att folk kommer att svimma när de ser dig i rutan!
Mvh XXX
Ha! Smickrare där. Den vännen snackar uppenbarligen om en helt annan boel. Det finns det ingen risk för. Fast det är väl vad vänner är till för - att peppa en när man är stissig och nojig. För nojig är jag.
Så jag vill gärna citera vad härlige Lasse Holm sa till mej i somras på frågan om hur han, som var blyg, vågade bli programledare:
- Herregud! Jag kan fortfarande inte fatta att jag vågade! Men jag är inte rädd för att skratta åt mig själv när jag ser gamla videor eller hur jag var från början i tv, spattig och intensiv som en gubbe med damp.
Så förbered er på en rejält spattig och vildögd boel som snackar tv-spel så är ni på rätt spår när ni tittar in på webben imorrn.
Dessutom har jag varit smart nog att ställa actionspelet Heavenly Sword i bakgrunden på första episoden - då blir alla distraherade av huvudpersonens utomjordiska skönhet och tittar inte ett dugg på mej…