Är alldeles yrvaken, men måste skriva ner min dröm.

Det kommer antagligen bli helt obegripligt.

Jag drömde att min bekantskapskrets hade fått olika förmågor och krafter á la Heroes. Inte alla har fått krafter, men en del.

Tydligen har alla haft sina krafter ett tag, för den här kyliga sommarmorgonen vet jag att det är dags för den sista striden.

Vi är ute på någons lantställe. Det är dagg på gräset och disigt. Tydligen har vi festat till dagen innan, så vi dricker kaffe tysta, gråmulna och aningen bakfulla på gräsmattan. Någon slänger förstrött iväg en boll av electricitet som fräser mot daggen på gräset.

Därför åker vi för en samlad bakisfika för att prata ihop oss. Tyvärr kan vi inte hänga på vårt standardkafé, vi är fär många och jag vet att jag blir iriterad av det.

Fast jag är rätt tyst och depppig hela tiden. Alla vet att varje uns av mina krafter har försvunnit i en stor strid och att jag känner mig maktlös och frustrerad. Jag är lika krossad som Storm var i X-men. Tömd på krafter, kan inte förändra världens öde. Bara en människa.

Så hör jag Marit Bergmans låt “Mama, I remember you now” gå igång på mobilen och vaknar av alarmsignalen. Motvilligt. Utan att ha fått veta om vi vann striden eller räddade världen. Kan nån drömtolkare tyda den drömmen, tack!