Med 162 cm i strumplästen inser jag att jag aldrig kommer att bli basketproffs IRL.

NBA Live 08 ger mig chansen att se världen ur två meter långa mäns perspektiv…

Det är väl inte fy skam precis.

Den gigantiska Star Wars-utställningen ska pallra sig över till Sverige nästa år. Närmare bestämt till Örnsköldsvik. Efter tidigare visningar i städer som Tokyo, Paris, Lissabon, Porto och London…Bortsett från alla prylar ska det dessutom finnas en jedi-skola som avslutas med att man får slåss mot Darth Vader!

Jag var överlycklig fram till den stund jag kom till den där raden som sa att jedi-skolan var för barn…

Vi “vuxna” ska tydligen få nöja oss med att få bli en del av filmen genom blue screen.

Varför får jag inte slåss med lasersvärd? Vem vill inte slåss mot Darth Vader?

Kalla mej korkad. Idag har jag förtjänat det.

Följde med min kompis Jennie hem och frossade i varma mackor.

Hon har en kattunge vid namn Axel. Den bråkigaste, störigaste, tonårstrotsigaste kattunge du kan tänka dig. Naturligtvis är den helt bedårande. Och naturligtvis har jag gosat, klappat och lekt med den.

Nu har jag nyst och snorat i femton minuter sträck, mina ögon är rödsprängda och mina händer kliar.

Ja, jag är allergisk. Jag vet det. Jag bara förtränger det så snart en katt kastar sig över mina fötter och biter med stor frenesi. Korkad.

Mindre tv för pengarna och smartare metoder att få oss att glo.

Jag vet inte om du har tänkt på det här, men tv-reklamen har blivit kortare. På vissa ställen…

Mellan programen hinner du knappt blinka, så snabbt övergår programmet i ett nytt program. Du ska nämligen inte hinna byta kanal utan suktas att stanna kvar.

Men reklampauserna inuti programmen har blivit galet långa.

Jag och min kompis Anders roade oss att ta tid när vi slöglodde på Ugly Betty. (Vilket tyder på att vi var rätt uttråkade…)

Sju minuter höll reklamhelvetet på. Tre pauser på en timme. Om vi gissar att reklamtiden var lika lång varje paus snackar vi 21 minuter per timme. En tredjedel av vår tid gick ut på att matas med reklam. Den känns rätt bisarrt.

Visst är det sanslöst,

men schlagerhysterin har redan dragit igång nu när alla bidragen avslöjats.

Min favorittitel är ”Kebabpizza, Slivovitza” - är det medlodifestivalens tappra försök att vara multikulti-Svenssons?

Men jag gillar det, det är så absurt att det står ut ur mängden. 

Annars är det mer fascinerade hur mycket om kärlek & förhållanden som kan dyka upp i tävlingen… Med preliminära titlar som:”I love Europe” ”Lay your love on me” ”Love in stereo” ”That’s love” ”Smiling in love” ”Never fall in love (Izdadje)” ”When you need me” ”Jag saknar dig ibland” ”Alla gamla ex”  

Bottennappstitlar i min värld är:”Den första svalan” ”Leva livet” ”Deja Vú” Har låtskrivarna ingen skam i kroppen?

En extra lyckoknuff åt odågan & dryckesbroderns Lasse Lindh & hans bidrag “Du behöver aldrig mer vara rädd”. Jag litar på att han håller min hand i melodifestivalskarusellen och plirar glatt under sin poplugg som den spillevink han är.

“Put the ball in the hands of your big men and have them battle down low with pump fakes…”

NBA Live 08

Att spela NBA Live 08 basket får mig plötsligt att minnas smärtsamma grundskoleminnen, mina insatser på gympan och den där gången jag fick bollen i huvudet slängd från andra sidan gympasalen…

Intet ont över spelet dock. Bara mina begränsade insatser i basket, 162 cm & smidig som ett kassaskåp som jag är…

Bästa lördagsuppvaknandet.

Rostat bröd, ost, marmelader, färskpressad juice och persian earl grey.

Ser om Mulholland Drive och ska snart lira basketspel.

Dagens frukosttips: vällagrad prästost & hallonmarmelad är en match made in heaven!

Resan mellan övik och stockholm brukar vara fyllt med spelande. Men jag upptäckte snabbt - ve & fasa - att Nintendo DS snällt stod på laddning i lägenheten och inte var det minsta nedpackat.

Nästa resefasa var att batterierna på mp3-spelaren ekade ihåligt.

Så jag fick rota fram de böcker jag hade slängt ner i väskan och glutta. Så var det dags för kritikernas lilla baby “Vi som aldrig sa hora”. Jag fattar verkligen inte grejen. Unga killar med ångest. De dricker bärs, en är mjäkig med tjejer, en behandlar tjejer som skit, en får inga tjejer. Välskrivet, det tänker jag inte förneka. Ja, det är en sån där generationsroman. För 80-talisterna. Tacka vet jag Klas Östergren.

Men visst, jag läste ju hela.

Så rotade jag vidare och hittade två kokböcker. Det är vansinne att läsa kokböcker när man sitter på ett SJ-tåg och pecis har glufsat i sig deras sorgligt smaklösa lasagne i brist på annat. det är som att kokböckerna nästan hånskrattar från sidorna. Att jag har en extremt begränsad förmåga att laga mat hör också till saken. Jag klarar av rcept med färre än fem ingredienser. Pasta och tomatsås är därför hanterbart. Fler än det så står jag börd över kokboken konstant.

Men ena boken hette “Lakrits, mint & choklad“. Det är som en godis & gottersbok för vuxna. För den har så där sobert svarta bakgrunder och försöker säga till alla torra som vuxit upp att det är okej att äta chokladpudding. I varje fall om den heter “Mörk chokladmousse med krossade kakaobönor”. Med hela kapitel som godis & desserter är jag nu besatt av tanken på choklad…

 Men lilla bokälsklingen blev “Ditt nya skafferi - smaker från matkaravanen“. Om du vill veta vem Sveriges största matnörd är kan jag berätta - Lisa Förare Winbladh. Hon är lika tokentusiastisk om bisarra saker som torkade räkor, umami, granatäppelsirap, wasabi och halvah som jag är när det kommer till spel, serietidningar och science-fiction.

Vad jag i synnerhet gillar med henne är att matskribenter alltför ofta:

1. klappar en på huvet och ska göra allt enkelt

eller

2. är elitistiskt högdragna och kräver att mat ska tillagas genom induktion

Lisa är inte sån, i varje fall inte i just nämnda bok.  Hon skriver som folk pratar och liksom lirkar med läsaren att man ska våga stoppa det där främmande gukket i munnen.

Lyssna på det här:

Plommonsås - “en smått fjäskig inställsam toksöt sås”

Hoisinsås - “Min mans barn brukade kalla den dystert svarta såsen för kinesisk dödsketchup”

Mangochutney - “Men är inte den lite passé? Absolut inte snarare en kylskåpets evergreen!”

Jag kanske aldrig kommer att laga ett enda helt recept ur kokboken,

men jag lovar att införskaffa granatäppelsirap!

Lerigt värre i Sega Rally.