Klockan är 3.12. Hittils har vi i köket haft Polly-krig på efterfesten och slängt pollygodisar i drinkar och på den som sitter tvärs över bordet, smörjt in folks drinksugrör med Vicks (förkylningssalva) och pratat Baldurs Gate och diskuterat huruvida huvudpersonen i fantasyromanen American Gods är vit eller svart…
Helt normal efterfest med andra ord. Over and out.
Det gick hyfsat igår. Ingen mästerlig intervju med regissören, men helt klart godkänt.
Det som fick mej ur balans var att regissören inte hunnit dyka upp i tid för vårt Face2Face och att en del personer hann lämna salongen innan vi rusade in i det.
Ikväll är det alltså dags igen. Face2Face med Francoise Ozon om filmen Angel.
Håll tummarna för mej!
Woahaha!
Jag älskar Sarcastic Gamer. De har skapat en fantastisk musikvideo som du omedelbart måste se - den finstämda balladen “How to kill a brand”…
Börjar undra vad jag gett mej in på och är lite skakig i knävecken. Ska ju köra Face2face på Stockholm Film Festival idag och träffa Kadri Kousaar som har gjort en förvånansvärt odeprimerande film om självmord.
Filmen Magnus är vacker, suggestiv och trots en väldigt socialrealistisk ton finns det scener som skulle platsa i filmer som Mulholland Drive eller Lost Highway av David Lynch. Jag gillar den.
Jag fattar det inte. Jag blir typ aldrig nervös. Jo, när jag skulle intervjua Terry Gilliam. Men det är typ enda gången. Jag gör ju intervjuer dagligen som går ut till sisådär 50 000 läsare och gör Kadooosch där jag visar min glada nuna.
Så jag vet inte varför det skulle vara klurigt att stå och intervjua en regissör en kort stund inför en biosalong som kanske inte ens är fullsatt? Men det är ju det där att det är LIVE.
Jag är så pirrig att jag inte ens kan spela spel. Trots att Super Mario Galaxy bara ligger och frestar mej en armslängd bort. Jag får spela mer ikväll istället!
Nu är det dags att lägga på ett kol & rusa in i The Simpsons game!
Välkommen till Homers förlovade land…
- Mitt jobb är först och främst att få folk att skratta. Jag ska köra stand up så länge jag lever och rullatorn går. Och med tanke på hur politikerna hanterar pensionssystemet så kommer jag väl tvingas vara ståuppare långt efter pensionsåldern för att överleva!
Zinath Pirsadeh, ståupp komiker
Mina kompisar är ta mej fan sjuka i huvet… På ett bra, fast galet sätt. Jag fick följande video mejlad av en väldigt snäll och rolig tjejkompis.
Yrvaken satt jag framför datorn och fattade absolut ingenting.
Klockrent.
Jag har skrattat så mycket att ögonen har tårats. För att jag hamnade framför Made på MTV.
En tanig liten blek nörd vid namn Nile ska lära sig freestyle-rappa och han är en fullkomlig katastrof. Men det stör honom inte. Han kör på, kämpar, fnissar, får åka till NY och träffa sina idoler Ghostface Killah, Snoop Dog & The Game och lyckas battla inför hela skolan.
Det är bland det gulligaste jag sett i hela mitt liv! Att han tvingas skrota sitt lama smeknamn Dr. Dreidel och måste kalla sig Blizzard gör det bara bättre!
Mörkret sänker sig över Sverige, utomhus är det snart outhärdligt kallt. Och allt jag vill göra är att krypa upp i soffan med en kopp varmt kanelté och spela äventyrsspelet Assassin´s Creed ända fram till jul…
Jag gick upp halv sex i morse för att åka till övik. Jag har sovit fem timmar och ser ut som skräp. När jag kom upp till västernorrland var det snö överallt, iskallt och vitt. Och allt kändes lite motigt.
Men två saker räddade dagen:
1. Spice girls greatest hits väntade på skrivbordet och nu ska 90-talet återupplivas med låtar som wannabe och sunk-rap.
2. I ett paket hade jag fått en Star Wars-figur! Med en hälsning från en star wars-samlare som redan tidigare skänkt mej darth maul. I brevet stod det “Kunde inte leva med mej själv om dom onda krafterna tog över ditt skrivbord. Här har du Qui-gon. Vi kan alltid pretend that he kicked mauls ass. May the force be with you”
Nu är jag glad.
