Utvilad i myskläder har jag suttit hopkurad i min fåtölj och spelat The Golden Compass hela förmiddagen. Och jag förstår inte varför jag fortsätter spela.

För det här fantasy/äverntyrs/famile-schabraket till spel har minus tio i förmågan att berätta en saga. De gör obegripliga och ogenomtänkta hopp i handlingen, handlingen är superlinjär, grafiken är rätt så uggig och hela spelet lider av licens-sjukan. Jag kan bara hoppas att filmen är mer begriplig.

Men det finns ändå en fin Narniansk stämning och det där med en magisk kompass som kan besvara frågor är en aning fängslande…

Men jag misstänker att de är de superavskalade minispelen som håller mitt intresse levande som man måste klara för att kunna snacka med folk. Och de spelen är på samma nivå som Pong. Prickar som ska studsas, bollas eller fösas. Less is more?

Och spelutvecklarna har nog insett spelets stora brister, för i trailern är det mest filmbilder…