Jag har aldrig riktigt fattat vad man ska göra av juldagen och annandagen.

För jag går aldrig ut då, för jag går ju ut på krogen på julafton. Det är min lilla tradition - åtta år på raken har jag samlat vännerna och gått till en eminent söderkrog och myst med skummande öl.

Men det här året har det bara varit slött och skönt hittills. TV-spel, filmer, mysmördarserier, massor av mat och bara pillandes i naveln. Gudarna ska veta att jag behövde det här.

Och nu har jag fyra krispigt nya tv-spel som bara väntar på att spelas, så ska jag också försöka hänga med vännerna och bara vara glad. Det ska nog gå bra.

Årets mest absurda indirekta julklapp är en barnbok som jag mer eller mindre fått. Jag har fått höra att den ska ramas in och att det är så likt mej att författaren måste känna mej, Men såvitt jag vet har jag aldrig träffat en Helena Davidsson Neppelberg…

Handlingen beskrivs på följande sätt:

Boel gillar sin nya boll. Hon kan kasta den jättehögt! Mamma och Tore vill också vara med. Men vad händer när morfar ska ta bollen?