Nu när året närmar sig sitt slut är det helt galet mycket som ska roddas ihop på jobbet. Men det betyder också nåt sjukt roligt - listor.

Jag tror nästan jag börjar bli lite väl förtjust i det.  Årets bästa skivor, spel, filmer, bästa tipsen för en nyårsfest, de största nöjeshändelserna, julklappstips… Jag kommer överdosera på listor.

Min besatthet av listor är nog orsaken till varför jag gillar böckerna High fidelity och Naiv. Super. så mycket. Jag kommer börja drömma listor snart.

Mitt internet hemma ligger nere och jag känner mej helt handikappad.

Jag är förkyld och har bara snor till hjärna.

Idag är en riktig misärdag.

Igår var det dags för den årliga företagsjulklappen. Och jag blir så full i skratt. För företaget måste ju ha ett helvete varenda år med att komma på vad de ska ge.

“Jaha, vad ska vi ge som passar ALLA våra hundratals anställda?”

Jag skulle vilja vara en fluga på väggen under de mötena. För jag lovar att det är exakt samma resonemang som utvecklarna hade när de skapade Pacman.

“Jaha, vad gör alla människor. Äter och sover. Ja! Vi gör ett spel om att äta.”

Fast på mitt jobb växlade de över till:

“Jaha, vad gör alla människor. Äter och sover. Ja! Vi ger dem en julklapp som har att göra med att sova. ”

Så nu har jag rätt fina sängkläder i ultrakonventionellt marint tema (randigt i vitt och blått) som matchar båtar, skepparmössor och Kennedy-klanen. Och det är inte fy skam!

Pratade med den raljerande busen vid namn Tommy Körberg idag. En telefonintervju inför hans julkonsert i Junsele. Han är en riktig odåga, den mannen. På ett vansinnigt rättframt och underhållande vis.

Han berättade glatt för mig att han var naken medans vi pratade. Han var nämligen på väg in i duschen när han ringde mej.

Meningarna inleddes med:

- Jag står här naken och ser ut över stockholm…

och

- När jag står här naken och ser ut över djurgården…

En mentala bild är definitivt fastetsad i mitt minne. På gott och ont.

Vad är dealen med alla kriminal/mysterie tv-serier där det är ständigt pågående sexuell spänning och frustration mellan partners?

Hej Mulder&Scully! (vetenskap vs oförklarligt)

Hej Bones&Booth! (forskare vs magkänsla)

Hej Buffy&Spike! (vampyrjägare vs vampyr)

Hej Grissom& Sarah Sidle! (chef vs anställd)

Hej Grissom & Lady Heather! (vetenskapsnörd vs dominatrix)

Hej Max X5-332960073452 vs Logan aka Eyes only! (genmanipulerad supermännsika vs rullstolsbunden revoltör)

Hej Lois and Clark! (journalist vs superhjälte )

Advokaterna, Arkiv X, Förhäxad, CSI Miami, CSI Las Vegas, Dark Angel, Lois & Clark, Buffy Vampyrdödaren, Bones och listan bara fortsätter…

Är vi  det minsta intresserad av mysterierna de möter, de gruvliga mordfallen eller de magiska uppdragen?

Eller sitter vi egentligen fängslade och undrar när de ska få ändan ur vagnen och hångla???

Sångaren i Kultiration Marcus Berg är en sån där fullständigt avslappnad, lugn, snäll person som får en själv att framstå som ett hysteriskt nervknippe.

När han inte gör musik så ser han till att äta bra, sova gott, utöva yoga och vara ute i naturen.

När jag inte jobbar äter jag ostbågar och tittar på skräp-tv.

Men så gör han också fridsamt myspysig reggae tillsammans med de andra åtta medlemmarna och slänger in saker från jazz, folkmusik, tango och en himla massa annat gotters.

I ett avsnitt av Bones händer det som händer så ofta i kriminalserier - att en barsk polis/specialagent/jadijadi tar upp sin mobil och säger nåt i stil med:

“Epps har rymt. Spärra av alla vägar  inom tre mils radie.”

För det första - var i helvete ringer dem? 112? 118 118? Nån effektiv växeltelefonist?

Och för det andra - vem har koll på den radien? Tar de fram en karta, ritar en ring och läser av gatorna?

Just nu har jag en intensiv period av Bones-tittande. Om en socialt inkompetent antropolog och en busig FBI-agent som löser mord.

Det är CSI Light, det måste jag ju konstatera. Men hela teamet är ett så skönt gäng nördar att jag förlåter dem för det mesta. Bygger på en hyfsad deckarförfattare faktiskt -Kathy Reich som också gästspelade i ett avsnitt.

Men i ett avsnitt ges en av labbets sköna nissar en makeover. Från att ha varit en skön kille med rufsig poplugg och t-shirts får de honom att

1. se ut som att han är på väg att bli flintis

2. förstärker det faktum att han har en extremt hög panna

3. stoppar in honom i en ful kostym.

Han ser fyrtio år äldre ut. Det är riktigt obehagligt. Lite som Fab5 from Hell.

Jag har precis frossat i en massa julgodis som mammie postade upp till övik.

det är så märkligt, för jag är verkligen inte en godisperson. jag är en chips-flicka. jag blir sugen på choklad ungefär två gånger om året. that´s it.

men det är olika variant av polkagrisskruvar i olika smaker. så söta att man liksom bara känner hur tänderna skriker i prostest och kroppen jublar av sockerchocken. och det fnns massor. jag kommer inte ha några tänder kvar imorrn…

Oj vad det snurrar i huvet på mej just nu. Efter lilla fejk-julafton blev det julmust, ostbågar och Mass Effect hemma i soffan.

Idag har jag suttit hopkurad med täcke och spelat Mass Effect och Uncharted så att ögonen går i kors. Känner mej helt mör i kroppen och mjuk i hjärnan.

Och det är ett förvirrande hopp att i ena stunden föra stillsamma dialoger på rymdskepp, och bli allt mer insnärjd i intergalaktiska politiska konspirationer vidare till putslustiga kommentarer och djupa djungler i gammal hederlig skattjakt…