Jag är rastlös som tusan idag. Jag vill klättra uppför berg, sätta tänderna i utmaningar, jogga runt kvarteret eller leka parcour över hustaken.

Tålamod har aldrig varit min starka sida, det måste medges. Och ett nytt jobb innebär tydligen för de flesta en lugn startsträcka för att palla hela loppet. Jag är bara så sjukt ovan vid sånt. Jag är van med att kastas in och ta itu med problem. Börja från nada.

Det här är säkert nyttigt för mej. Så jag gick hem, åt tacos tills jag höll på att dö och slappnade av i soffan till CSI. Och visst, just nu mår jag oförskämt bra. Faktiskt.