Jag är lite sliten, men glad idag. Det var ett riktigt järngäng som samlades för drinkar på Rival igår. Plötsligt inser jag hur många intriger och förälskelser och strulande som skett under hela den tiden jag var i övik.

Jag visste om de flesta, men det är först här och nu som jag inser omfattningen. Herregud, vad jag har missat mycket.

Ikväll väntar middag och drinkar med Paradox. Och sång.

Jag vet fortfarande inte om de skämtar med mej - men alla nyanställda måste tydligen sjunga en låt. Inte karaoke. Inte uppbackade. Utan helt ensamma inför hela företaget.

Sadism och tortyr säger jag.

Tradition säger Paradox.

Så nu försöker jag komma på låtar att sjunga. Men min röst är lite Johnny Cash idag, raspig & sliten & sträv. Och tro mej, jag är ingen Johnny Cash. Så jag vet inte vad jag ska ta mej till…