När jag kom hem idag fick jag för mej att jag skulle vårstäda. Men så såg jag mej om i lägenheten för att fundra ut vad som var mest akut. Så hörde jag de små små skriken från mina vansinnigt misskötta växter som sträckte ut sina slokande blad mot mej, prasslade med sin torra jord och gav mej sorgsna hundögon.

Och så slog ett dåligt samvete till. Det måste vara flera år sedan de ens fick ny jord. De vattnas bara när de börjar tappa löv i huvet på mej. De sitter i sina skrymseln och vrån och ska vara glada om de hinner suga åt sig ens en dutt solljus. Ändå stretar de envis på. Gullranka, pengaträd, palm och några versioner av “stora gröna blad” som jag inte har den blekaste aning om vad de heter.

När jag var liten hade jag faktiskt gröna fingrar. Jag plitade ner små frön, pysslade om, hade ett keramikfår där jag sådde groddar, hade ett ompysslat miniväxthus från Ikea. Jag undrar var den delen av mej själv har tagit vägen. Den kanske försvann i puberteten? De senaste åren har det närmsta jag kommit trädgård varit tv-spelen Viva Pinata eller Harvest Moon… Men nu fick jag alltså ett ryck och började energiskt planera om mina växter.

Problemet är att jag är halvvägs igenom krukorna. Det ligger tidningspapper över hela köket, jord täcker köksgolvet, jag skulle behöva större krukor åt hälften av krukorna och all ny fin jord jag köpte har redan tagit slut…

När du känner dej som om hela du består av klegget i en papperskorg och ljuset känns välldans starkt så finns det en räddning.

Och inte en plågsam sån, som inkluderar att surpla i sig råa ägg eller nåt annat läskigt. 

Klassikern Virgin Mary är så vansinnigt underskattad att jag vill slå ett retroslag för den gamla alkoholfria återställaren. 

 Gör så här:

Ta ett långt och fint drinkglas.

Släng i två isbitar.

Fyll på (inte med tomatjuice som du kanske tror) med den goda nyttighetsbomben grönsaksjuice.

Pressa i lite citron eller lime.

Dutta några droppar tabasco & worchestershire sauce

Skramla i lite örtsalt & svartpeppar

Släng gärna in en krispig selleristjälk.

Känn livskraften komma krypande in i kropp & hjärna.

Jag hade planerat att shoppa kläder idag, trots att jag inte är så förtjust i att springa i butiker.

Hittade faktiskt två klänningar, men det var helt andra saker som fångade mitt intresse större delen av tiden…

Jag glodde precis lite på ett program om vikten av att sova ut. Allt blir tydligen hemskt dåligt om man inte sover - minnesförmågan, reaktionsförmågan, sexlivet… En mycket allvarlig forskare pratade om sina studier och om forskningens strävan att försöka eliminera sömnen.

Fast sen la han till den fantastiska kommentaren:

“Fast att vara vaken är en aning överskattat”

Jag vet fortfarande inte vad som händer ikväll. Jag börjar känna mej aningen paranoid. Som om jag var med i en gammal B-thriller som går på TV3 sena nätter. Min kompis AK ringde och sa att jag måste vara hemma kl. 20.00. Nu är klockan 19.47.

När som helst knackar det på dörren. Jag är helt övertygad om att nån kommer att överlämna ett kuvert med beskriving på en man som ska vänta vid t-centralen med slokhatt. Och honom ska jag förfölja utan att bli upptäckt till Åkersberga. Och äta upp lappen…

Jag hoppas verkligen att jag slipper åka till Åkersberga. Det är jättelångt bort.

Alla vill väl vara bäst på någonting.
Fast kanske inte just det som den nördiga psykotisk slackern Travis Touchdown vill vara bäst på – nämligen att mörda folk…Kolla in recensionen av det uppkäftiga spelet No more Heroes!  

Det här med födelsedagsfirande har jag skjutit upp. Hela tiden tänkt vagt att jag ska höra av mej till vänner och ha nån liten förfest. Men så har jag inte gjort det. Nu verkar några vänner kanske ha tagit saken i egna händer… Följande sms har anlände igår till min mobil från vännen Anders:

“Djungeltrumman ska trumma lek för dej imorgon. Så håll dej ledig!”

För några dagar sen var vi några styckern som diskuterade 90-talet. Det handlade om att klä ut sig till en 90-tals fest. Vi försökte säga vad som var typiskt 90-tal, men det var helt omöjligt. 90-talet är en alldelles för tokigt stor bit av mitt liv och allt är en gegga i huvudet.

På rak arm är det här 90-tal för mej, men å andra sidan är jag morgontrött:

Kriget mellan Blur och Oasis, MC Hammer med puffbyxor, radiostationen NRJ, Michael Jacksons Black or white, En Vouge, All Saints, Boys II Men, New Kids on the Block, Spice Girls, att jag var på Hultsfredfestivalen och Roskilde för första gången, Björk, Massive attack, Radiohead och olycklig kärlek, Pulp & Common people, Portishead på Munchenbryggeriet, Melrose Place, Beavis & Butthead, klubben Happy Mondays & indiepop, rave, skate, filmerna Singles & Reality Bites, grunge, Nirvana, Spin doctors, Lisa Ekdahl, ironi, it-bubblan, stretchjeans, levis 501, stora skjortor med vit polo och tights, Weeping Willovs får mc-snubbar att böla, Brainpool, Popsicle, Komeda, Yvonne, Broder Daniel, Wannadies, Primal Scream, Pineforest Crunch, X-files, Svensson Svensson (med min kompis Chelsie som moderat hästtjej), Twin peaks, Indiepop, Expressen Fredag, Beverly Hills 90210, Kriss Kross, caterpillar-kängor, Verve, Hey Princess, The Stone Roses, Pixies, The Sundays, The Charlatans, Teenage , Sonic Youth, The Jesus And Mary Chain, Eggstone, Ride, Pavement, This perfect day, Placebo, Pulp fiction, De misstänkta, När lammen tystnar, Fightclub, Matrix, Seven, Reservoir Dogs, Fargo, The Big Lebowski, Trainspotting, Måndag hela veckan, Ed Wood, Tolv apornas armé, Lock, stock & two smoking barrels, Spring lola, Nightmare before christmas, Quentin Tarantino i egen hög person, Travoltas comeback, Tomb Raider, Sega Mega Drive, Super Nintendo Entertainment System, Gameboy får ett genomslag, Sonic the Hedgehog.

Nu tog det stopp i huvet, jag behöver kaffe.

Mammie kom förbi för att ge mej ett helt packe rosor och en konstig kokbok vid namn “En smak av sverige”. Vi käkade sushi, hon en sån där fin variant med alla fiskar man hittar i havet och jag ful-sushi det vill säga California Rolls som bara innehåller crabfish som jag egentligen inte vill veta vad det är… (Crabfish är inte krabba utan protein från vit fisk som har smaksatts med krabbsmak. )

Sen fick jag henne att spela Guitar Hero 2. Hon satt konfunderat i fåtöljen och blippade på med ett förvirrat ansiktsuttryck och sa att “Herregud, jag är över 60 år gammal - jag kan inte hålla på med sånt här.” Själv tyckte jag att hon skötte sig rätt bra, 64 procent på andra låten Strutter. Fast hon gillade inte Heart Shaped Box med Nirvana, den var konstig.

Sen glodde vi lite på Simpsons på avsnittet The Springfield Files med Fox & Scully. Vi fnissade på helt olika ställen…

Jag kom aldrig riktigt in i födelsedags-mode igår. Hade vaga planer på att dricka öl med några vänner, men det kändes bara inte rätt…

Så istället gick jag hem. Det kanske låter snöpligt, men när sambosärbon stormade in genom dörren med massor av take away thaimat så stark att den fick mej att sitta och flämta värmde det hjärtat. Så kurade vi bara ner oss i soffan med täcke och kuddar och maratonkollade gamla Arkiv X-avsnitt och åt högvis med smågodis. Och så fick jag en sanslöst nördig present - nämligen ett av CSI-dataspelen… Perfekt.

Firande borde egentligen inte vara mer komplicerat än så, folk stressar upp sej och får presationsångest och lagar tre rätters middagar utan att ens ha kul på sin födelsedag. Jag ska så klart fira rejält om några veckor och ställa till med nån slags fest, men gårdagen var precis allt jag behövde.

Och när Mulder spänner blicken i Scully och med tyngd i rösten säger “That cow had my name on it.” efter att en ko krossat taket och landat på hans säng i The Rainking, då vet man att det är allvar.