Innan jag blev sambo skämtade jag om att allt jag skulle behöva ta med mej för att sätta prägel på lägenheten var mina filmplanscher. Men det ligger en viss sanning i det.

Nu kan jag inte ens ljuga och säga att jag valt affischer efter mina absoluta favoritfilmer. Jag är mycket mer ytlig än så. De är valda med omsorg helt enkelt efter vilka som är mest estetiska. Tyvärr har nämligen sällan favoritfilmerna de vackraste affischerna, hur bra filmen än är.

Min absoluta favorit är planchen till Barbarella, men den har flyttat med mej runt om i Sverige så många gånger att den inte längre fick vara med och leka. Nött, skrynklig och med trasiga kanter.

Här är de fyra filmplancher som finns i min lägenhet:

Till rymdtemat på sovrummet med jordglob, stjärnglob, R2D2, star wars-gubbar, lysande stjärnor i taket (såna som barn har) är Fritz Langs “Frau im mond” ett helt självklart val. Får drömmarna att susa iväg genom rymden.

På garderoben fyllda med alla mina galna klänningar får stilfascisten Monsieur Hulot trona med pipa från filmen ” Les Vacances de M. Hulot” av Jacques Tati.

 I köket som är fyllt av växter och med en murrig grön fåtölj till matbordet passar den märkliga planschen till det tyska expressionistiska mästerverket “Metropolis” finfint.

I vardagsrummet har jag gula och röda lampor som ger en varm och hemtrevlig stämning. På golvet är en rödbrokig matta, mörkröda plyschfåtöljer står som små troner, ett röd/svart emaljbord tar upp enormt mycket plats och mina älskade biofåtöljer från gamla biografen Olympia står fortfarande ostadigt i ena hörnet. Vad kan då vara bättre än den härliga gamla katastroffilmen “Them” om jättemyror som skapats av kärnvapentester och som invaderar en stad?

Jag häller i mej kaffe just nu. Efter ett långkörarpass med inspelning i Frihamnen som programledare för Kadooosch igår kväll är jag lite skakig.

Tänk dej det här:

Målet är att du ska uppbåda energi nog att stå och leka med digitala rockringar och faktiskt visa hur roligt det är.

Trots att du är genomsvettig med träningsvärk, klockan är nånstans runt midnatt och du har jobbat sen åtta på morgonen.

Du kan inte längre minnas vad du ska säga eller varför, ett obalanserat steg bakåt riskerar att riva halva studiouppbyggnaden och en strålkastare håller på att välta mot dej.

Och sen ska du filmas ur tre olika vinklar.

Hepp.

Det glamorösa livet som programledare…

Fördelen är att man sover bra och drömmer väldigt roligt när man är övertrött. Jag och Musse Hasselvall från Rallarsving har varit ute på äventyr hela natten. I mina drömmar också.

Allt var lite som en kombination mellan Tillbaka till framtiden-filmerna och tv-spelen Sam&Max. Vi har gömt oss i tvättstugor, löst gåtor, ätit exploderande choklad och haft himla trevligt. Så allt kanske var värt det.

“The Wii Fit looks great with anything from IKEA. Standing in one place has never been more fun than with Nintendos Wii Fit.”

SarcasticGamer

Nu blir det svettigt värre!
Beväpnad med wiis rörelsekänsliga kontroller är det dags att boxas i rollen som Ippo.

Hoppas du har en del armmuskler, för det behövs i Victorius Boxers Challenge…
(Och jag vill på förhand be om ursäkt att jag inte lyckas prata och boxas samtidigt. )

Leker för fulla muggar med wii fit och inser hur sjukt ur form jag är. Svetten lackar, jag tränar och jag tycker att det är roligt, galet nog.

Det är spelet får fler och fler pluspoäng i min värld.

Även om jag blev tvungen att ta på mej sport BH och mjuka jazzbyxor för att klara löpningen på ett vettigt sätt.

Får väl se om jag kommer i form till sommaren?

Enda problemet är att jag verkligen inte har plats framför tv:n och måste flytta på ett bord varje gång jag vill leka. Wii fit kräver mer utrymme än min lägenhet har. Hade exakt samma problem med Eye Toy Kinetic, men där hade man dessutom problem med ljusbrist och att bokhyllan tog en del av slagen.

Är du en gamer är musmattan en viktig sak. Du kan absolut inte välja gratis promotion mattan från valfritt företag. Du måste välja en som du känner passar din personlighet. Med tanke på hur många timmar vi spenderar framför datorn är musmatta lika viktigt som bakgrundsbild.

På jobbet har jag PimPim på min musmatta. Nu är jag inte nån gottegris, jag fnyser åt allt sött och älskar salt. Så den är inte helt passande, men väldigt stiliserad.

 I hemmets trygga vrå har jag Barbarella. Filmen Barbarella är ett hysteriaskt dåligt stycke film, men den är kitch i rymden med en snygg tjej som kan använda vapen. Det räcker för mej. Varje gång jag ser en ung Jane Fonda stå där med sitt vapen och busrufsigt hår bubblar det av lycka inom mej.

Jag har lekt med Wii Fit hela kvällen. Men redan efter de inledande testen kom chocken. Min Wii fit ålder beräknades till 34! Snacka om att känna sig gammal.

Efter en timmes träning har jag nu dämpat min ålder något till 31 år. Men ändå.

Jag hävdar helt enkelt att der beror på att mitt balanssinne är ickeexisterande. Det har det alltid varit. Jag går in i saker, snubblar och klompar fram. Det är en del av min personlighet.

Och för övrigt - kunde trailern vara mer könsstereotyp? Jag tvivlar. Det är därför jag unnar mej själv att fnissa väldigt mycket åt samma trailer med ny speaker.

“Från början var vi nördar och rollspelstöntar allihop. Vi har sprungit runt i skogen med gummisvärd och blivit retade av våra storasystrar. Den här rörelsen har varit underground i många år, därför är det här priset en sorts revanch.”

Christopher Sandberg, vd på The Company p som vunnit Emmy för bästa interaktiva tv-produktion för tv-serien “Sanningen om Marika”

Argh! Jag är så sjukt irriterad av artikelserien i SvD om raggning. Hittills har den bara snackat om The Game och ragg från killarnas perspektiv. Som att det bara är killar som raggar…

Jga läste halva The Game. Den tar några poänger, men mestadels var jag bara vansinnigt irriterad på att tjejer kändes som utplacerade fyrkanter som skulle attackeras från rätt vinkel med rätt vapen. Hela bokjävlen kan sammanfattas i en punkt:

 Ta kontakt & börja prata med personen du är intresserad av.

The Game känns extremt amerikanskt på det sätter att killen ska ragga och bruden ska stå passivt och lyssna. Och den riktar sig till den som vill få sex, inte den som vill hitta nån att bli kär i. För man ska ljuga som en borstbindare, hitta på, klä på sig en falsk personlighet och låtsas att man är typ trollkarl. Så fort alla lögner uppdagas kommer raggobjektet antagligen dra till skogs.

Tacka vet jag den fantastiska boken “Sextips för tjejer” av Cynthia Heimel daterad 1983. Kan nån ge ut den igen, tack? Möjligen uppdaterad utan tipsen att axelvaddar är Guds gåva till kvinnorna.

Där finns det massor om ragg&flirt, vett och etikett på date och telefonsamtal, hur man överlever när förhållandet tagit slut. På ett väldigt roligt och knäppt sätt.

“Att flirta är ett lustfyllt, upplivande tidsfördriv. Det är den psykiska motsvarigheten till att göra 20 armhävningar och jogga sju kilometer, eftersom en duktig flörtare måste använda hjärnan ungefär tredubelt så snabbt som möjligt. 

I likhet med att cykla och göra hjärnkirurgiska ingrepp är flörtandet en inlärd färdighet som är lätt som en plätt när du väl fått kläm på den.”

Hon listar en massa skönta och opretentiösa tips. Mitt favorittips måste dock sägas vara precis samma andemening som i The Game och grunden i allt flirtande.

” Var inte rädd. Vart kommer du med rädsla? Ingenstans. Vad har du att förlora på att försöka tjusa den mest betagande personen i rummet? Inget. Dör du om nån nobbar dej?”

Min chef sa idag att jag “poppat till” mitt företags speltrailers.

Det han hänvisade till var de första utkasten till speltrailers som nu innehåller musik av Eskobar och Emmon på grund av mej. Istället för den trevliga hissmusik som långkörarspelen så ofta innehåller för att man ska stå ut med samma fem låtar i 300 timmar.

Först blev jag glad. Men sen mindes jag att han gillar hårdrock. Och då blev jag lite osäker på om jag precis förolämpats eller fått beröm…