Jag glömde ju bort Earth Hour i söndags. Missade de första 15 minuterna. Sen sprang vi hysteriskt runt i lägenheten och stängde ner varenda elsugande apparat vi kunde hitta kl. 20.15.

Det är en meningslös åtgärd här i kalla Sverige eftersom så få nappade att delta i manifestationen. Men det var en ändå en liten uppenbarelse. Mest för att det blev så galet tyst. Inget surrande från Xbox360, ps3, tv, dator, stereo, skrivare. Bara tyst, som när det är som bäst ute på landet och inte på “lock för öronen”-viset. Det är i en sån tystnad fantasin vaknar till liv och man överväldigas av en intensiv längtan efter öppen lägereld och sagoberättande.

Visst, en nersläckt lägenhet låter kanske inte så upphetsande. Man tror visst att det blev mörkt och dystert.

Men icke. Vi tände en hel drös levande ljus och spelade Uno i köket. Det enda kluriga var att i skenet av stearinljus lista ut om man hade blåa eller gröna kort på hand. Där kan vi snacka utmaning.