Jag hade Kadooosch-inspelning igår och i vanlig ordning tar allt så sjukt mycket längre tid än man kan tro. Igår önskade jag dessutom verkligen att jag haft på mej en t-shirt eller munkjacka och jeans, när min producent försöker fånga mej skuttandes framför tv:n och blir tvungen att höja kameran. Låt oss säga så här - en kamera riktat neråt med en hyfsat urringad liten klänning är inte den bästa av kombinationer.

I vilket fall, vacklade på bussen trött som en gnu och var riktigt rastlös. Då ser jag killen framför mej sitta och lägga patians på mobilen. Och blev spelsugen som tusan. Eftersom jag har en ny mobil som jag inte inventerat så kollade jag direkt vilka spel som följde med. Herregud. Tennis och biljard. Tjena. Inte vad jag var sugen på precis. Så på impuls snokade jag runt på nätet och fastnade för, tro det eller ej, Tetris Mania.

När jag gick mellanstadiet var jag en oöverträffad Teris-mästarinna. Min fula röd/svarta armbandsklocka med medföljande Tetris låg bakom den titeln. Jag spelade jämt på lektionerna, tills en korkad kille i klassen lånade den och glömde stänga av ljudet. Inte helt populärt. När min kära mamma fick samtal av läraren kan man säga att klockan försvann under mystiska omständigheter för att aldrig återses. Jag har saknat den sen dess. Men nu har jag i varje fall Tetris…

Exakt så här såg min klocka ut: