Innan jag blev sambo skämtade jag om att allt jag skulle behöva ta med mej för att sätta prägel på lägenheten var mina filmplanscher. Men det ligger en viss sanning i det.

Nu kan jag inte ens ljuga och säga att jag valt affischer efter mina absoluta favoritfilmer. Jag är mycket mer ytlig än så. De är valda med omsorg helt enkelt efter vilka som är mest estetiska. Tyvärr har nämligen sällan favoritfilmerna de vackraste affischerna, hur bra filmen än är.

Min absoluta favorit är planchen till Barbarella, men den har flyttat med mej runt om i Sverige så många gånger att den inte längre fick vara med och leka. Nött, skrynklig och med trasiga kanter.

Här är de fyra filmplancher som finns i min lägenhet:

Till rymdtemat på sovrummet med jordglob, stjärnglob, R2D2, star wars-gubbar, lysande stjärnor i taket (såna som barn har) är Fritz Langs “Frau im mond” ett helt självklart val. Får drömmarna att susa iväg genom rymden.

På garderoben fyllda med alla mina galna klänningar får stilfascisten Monsieur Hulot trona med pipa från filmen ” Les Vacances de M. Hulot” av Jacques Tati.

 I köket som är fyllt av växter och med en murrig grön fåtölj till matbordet passar den märkliga planschen till det tyska expressionistiska mästerverket “Metropolis” finfint.

I vardagsrummet har jag gula och röda lampor som ger en varm och hemtrevlig stämning. På golvet är en rödbrokig matta, mörkröda plyschfåtöljer står som små troner, ett röd/svart emaljbord tar upp enormt mycket plats och mina älskade biofåtöljer från gamla biografen Olympia står fortfarande ostadigt i ena hörnet. Vad kan då vara bättre än den härliga gamla katastroffilmen “Them” om jättemyror som skapats av kärnvapentester och som invaderar en stad?