Jag övervägde att skaffa gitarrställ åt mina Guitar Hero-gitarrer.

Min arbetskollega Erik var klart skeptiskt. Han anser att gitarrställ vore på sin plats om spelskaparna hade gjort gitarrer i riktig storlek och med en viss tyngd. Som det är nu - små näpna plastgitarrer - blir det bara fånigt.

Personligen tycker jag det blir ännu fånigare när de ligger slänga hur som helst i mitt vardagsrum, det ser ut som barnleksaker då. Jag tänkte ge dem lite värdighet. Jag menar, det finns redan en riktig gitarr i vardagsrummet som har ett fint ställ. En gitarr som jag inte behärskar för fem öre. De som jag faktiskt kan plinka på lite borde faktiskt framhävas…

Jag och förkylningen har brottats i några dagar nu. Vi håller varann i ett björngrepp, men jag är övetygad om att jag kommer vinna.

Ett litet hjälpmedel när jag är på väg att däcka i soffan är att greppa Wii-ratten och köra Mario Kart. Små, snälla banor där jag bränner fram och slänger bananskal och adrenalinet får små boostar när välbekanta Super Mario-karaktärer buffas på banan.

Även om de små filuerna är lite väl hurtfriska med alla sina små förtjusta upprop för att jag ska stå ut med dem någon längre period.

Jag har piggnat till lite och lyckats släpa mej ut ur mitt gryt för att jaga rätt på mat.

Framme vid kassan yr och dan inser jag något mycket märkligt. Nåt som jag nog sett tusen gånger och aldrig funderat över. 

Min mataffär säljer VHS-band och gamla kassetter. Jag såg inga brännbara dvd eller cd. Bara VHS och kasettband. Varför? Är det stor efterfrågan? Är den digitala revolutionen en myt? Är det i syfte att bevara åt eftervärlden? Jag vet inte. Jag måste fråga.

Jag skulle ha åkt till nyköping ikväll, ätit på restaurang och myst. Istället har jag en igenkloggad hals, kan inte svälja och känner mej helt matt. Det blir till att stanna hemma.

Nu har jag sovit hela förmiddagen. Jag börjar ta mej ur den värsta groggydimman och försöker samla styrka.

Mejlade min projektledare på Kadooosch och tiggde spel. Det är som magi. För hon hoppade in i bilen och gav mej två spritt språngande nya spel. Galet roligt. Jag tror att jag bara orkar spela i små korta etapper inlindad i täcke, men jag ska definitivt försöka.

Den absolut viktigaste platsen i lägenheten att visa upp sin personlighet är naturligtvis… Kylskåpet!

Stor tom yta som ska fyllas med alla de galna saker som pågår i hjärnan. Take away-matreklam får sitta där, men inga kom ihåg-lappar eller annat föraktfullt. Magneter, vykort, drinkrecept, foton och klistermärken ska det bara krylla av.

Uno är ett elakt ont spel. Jag ändrar reglerna hela tiden, de som följer med är jättetråkiga. Så man får lägga hur många kort som helst bara de har samma siffra, man får 15 kort när man startar och man måste gå¨ut på en siffra. Men jag vinner ändå aldrig…

Bästa (vad det nu heter) snökulan någonsin, med texten stockholm i nederkant som en kitchig present av min polate juho. Jag fick den när jag flyttat till norrland så att jag inte skulle glömma mina rötter. men å andra sidan är det bättre om jag aldrig skakar den, för det snöar så klart galer mycket mer i norrland…

Myst hela kvällen i olika konstellationer. Rymt från min egen efterfest (på jakt eter brownie) och återvänt för en förnedrande omgång guitar hero. Fantastiskt trevlig dag.

Mitt hem är helt kaotiskt, för det mesta. Luggslitet och hemtrevligt och väldigt mycket jag. Spreciellt alla små kitchiga detaljer och pryttlar som gömmer sig i vråna. Jag har bestämt mej för att ta små bilder på mina favoritsaker och lägga upp här.

Först ut är ett pyttelitet askfat som min kompis Nina har gjort. Det gav hon mej som födelsedagspresent förra året när hon kom upp till Övik och hängde med mej. Fördelen är att man inte kan röka så mycket, eftersom det bara rymmer tre cigaretter. Och ja, bilen kan åka!

Det finns en väldigt stor, fin och lycklig känsla i att se sin chef sjunga halsen av sig på det rossligaste tänkbara vis eller upptäcka att sin annars modeintresserade och britney-frälsta arbetkollega kan rappa som fan. Efter en helkväll på karaokerestaurangen Sakkura har jag ingen röst, antagligen en kommande baksmälla och ett välldans glatt humör.