Jag förstår verkligen varför folk är rädda för att bli överfallna i tvättstugan.

För om jag fick tag i den granne som snodde min tvättid skulle den personen få så galet mycket vuxensmisk.

Jag har plötsligt drabbats av en nyförälskelse i den där charmiga, oborstade gladpopen som var så vanlig i svenska indiekretsar på 90-talet. Antagligen förknippar jag den med dammiga musikfestivaler, lata sommardagar och en tid som jag inbillar mig var lekfull och okomplicerad.

Och det verkar vara fler än jag som fallit handlöst. Som bandet Dreamboy som spelats en hel del i min värld senaste tiden.

Att höra dem är för mej rätt mycket som att det där lyckliga ruset i att bada mitt i Stockholm efter en hel natts klubbande, att ha picknick på Södermalm, äta piggelin en varm dag mitt i juli eller spela fotboll på Norra Bantorget mitt i natten. Och det måste sägas vara en rätt bra sak.

Solsken har en obehaglig effekt på världen. Trots att solljuset är galet efterlängtat. Tyvärr har starkt solljus en tendens att visa upp alla skavanker smärtsamt väl. Om det så är ens egna grådaskiga ansikte, smutsiga skor, dammiga gator eller ens ingrodda lägenhet tack vare ljuset utanför fönstret.

Jag fick för mej att jag skulle städa lägenheten. Det var korkat. Köket har visserligen börjat se ut som ett rum, men glöm att jag tar sovrum, vardagsrum och badrum efter den pärsen.

Det är tur att man kan bränna på musik rejält. Yelle, Emmon och Elias and the wizzkids har dundrat på så att jag är förvånad över att inte har klagat än. Dansa sig genom en städning och sjunga för full hals. Allt tråkigt kan bli roligare. Men jag säger inte roligt. Såå kul är det inte…

Jag glömde ju bort Earth Hour i söndags. Missade de första 15 minuterna. Sen sprang vi hysteriskt runt i lägenheten och stängde ner varenda elsugande apparat vi kunde hitta kl. 20.15.

Det är en meningslös åtgärd här i kalla Sverige eftersom så få nappade att delta i manifestationen. Men det var en ändå en liten uppenbarelse. Mest för att det blev så galet tyst. Inget surrande från Xbox360, ps3, tv, dator, stereo, skrivare. Bara tyst, som när det är som bäst ute på landet och inte på “lock för öronen”-viset. Det är i en sån tystnad fantasin vaknar till liv och man överväldigas av en intensiv längtan efter öppen lägereld och sagoberättande.

Visst, en nersläckt lägenhet låter kanske inte så upphetsande. Man tror visst att det blev mörkt och dystert.

Men icke. Vi tände en hel drös levande ljus och spelade Uno i köket. Det enda kluriga var att i skenet av stearinljus lista ut om man hade blåa eller gröna kort på hand. Där kan vi snacka utmaning.