En solbestänkt innerstadspark väntar på att invaderas av min bekantskapskrets.
Med filtar i högsta hugg, min gigantiska sunk-cd spelare, cider & bubbel och picknickmat ska vi ta över och spela Cure på högsta nivå och skrämma bort alla barnfamiljer. Det ska bli så skoj!
Den underfundiga Britta Persson har definitivt fångat mitt intresse.
På en liten teater i Nyköping trädde hon in med samma frånvarande nonchalanta distans & småflirtiga busblick som Scarlett Johansson i ”Lost in Translation”.
Den där rösten. Knotter på armarna hör till när hon sjunger ömsom vemodigt och ömsom smeksamt med en röst som ständigt låter lite fundersam.
Hon är en stor artist. Trots att hon är en väldigt liten person.
En cynisk nutidssaga & en visuellt häpnadsväckande värld väntar på dej.
He, he. Jag är så barnslig.
Sommaren hägrar och snart är det dags att visa upp sig på stranden.
För att bättra på ”komma i form”-hysterin erbjuder tv-spels världens erbjudande en liten vit baransbräda som ska hjälpa dej träna upp musklerna, balansen och hållningen.
Jag kan gå med sunkfrisyr hur länge som helst. Håret växer och jag tänker inte mer på det. Sen når jag alltid en punkt där jag flippar. Och tänker att jag måste klippa håret nu, omedelbums, på studs och att jag inte ser klok ut. Sen tvingar jag oftast Olle att klippa mej i badrummet.
Men nu är ju Olle i Nyköping när denna “jag måste klippa mej”-hysteri inföll. Så istället kastade jag mej på telefonen igår och bokade tid hos ett sånt där rätt tufft ställe (Hårgänget). De hade en tid över idag och jag pinnade iväg.
Nu hör ju till saken att jag har frisörskräck. En djup och innerlig sådan. Och jag var lite nojig för att nån sån där otroligt tuff mänska som skulle säga att jag ska ha en mohikanfrilla och så skulle jag inte våga säga emot.
Nu var det inte fallet. Jag fick en skön Andy. Om han skulle beskriva sej själv skulle han kanske säga att han var en “rockfarbror”. Fast det vet jag inte för jag frågade inte. Men han gillade Johnny Cash, hade rock t-shirt och masserade skallen så tryggt och intensivt och tryckte på olika punkter så att jag bara smälte ihop i en hög.
Väl beväpnad med saxen formade han en omsorgsfull och ypperlig frisyr, rundad och fin som en bob, fast lätt att busrufsa till och med en käck sidolugg som till och med kan få mej att se lite tuff ut om jag stylar den rätt.
Det är en Boel-frisyr och den är redan en del av min personlighet. Och det är inte bara för att den sitter fast på min skalle.
Nu har de spikat spiken i kistan. Nu läggs filmkrönikan ner. Som idé älskar jag Filmkrönikan. I perioder har filmnördsprogrammer fått mej att tråna och sukta efter filmregissörer jag aldrig hört talas om och skapa en spännande mystik över filmfestivaler.
Nils Petter Sundgren har definitivt en plats i mitt bultande filmhjärta, även om jag bara såg slutet av hans era.
Jag tillhör Orvar Säfströms fanclub för att han vågade älska film och testa att ta nya grepp.
Men för mej har Filmkrönikan aldrig någonsin varit så bra som när Sara Wennerblom & Fredrik Sahlin grottade ner det i soffan.
Ta två skönt avslappnade filmnördar, en ganska glad och öppen (sara) och en bitande sarkastisk (fredrik) och en grundjargong som kan konstatera att en film var skit och sen vara snäll nog att förklara varför den är skit och varför du inte ska gå och se den. Tataa! En bra filmkrönika.
Jag förstår inte att det ska vara så svårt!
De flesta av oss går på bio eller hyr film som en social grej. (Själva filmen går faktiskt att få tag i på annat håll, om man ska vara krass.) Vi tittar storögt på filmen och sen grottar vi ner oss någonstans mysigt och snackar om den efteråt. Det är en del av kalaspaketet.
Filmkrönikans största handikapp har alltid varit att den har så lätt att ta steget över till PRETTO. Att sluta se filmen som ett äventyr, att kräva att varje film ska skaka om själen på en eller att bryta ner varenda film i små små pusselbitar. Ge fan i det!
Det finns filmer i alla genres och för alla tillfällen.
Ja, det finns en filmkategori som heter “Bakisfilmer” och är totalt förutsägbara komedier.
Ja, det finns rysare för alla tillfällen - men splatterfilmer passar inte till middag.
Ja, äventyr, action & thrillers passar bäst till en första dejt. Romantik gör att man aldrig kan knäcka det gulliga på duken, barnfilm dödar flirtandet, rysare gör att man kanske måste klamra sig fast vid varann innan du är riktigt redo (vänta till andra dejten) och drama är bara plågsamt då.
Men tillbaka till Filmkrönikan! Som läggs ner ikväll. Usch.
Hoppas Filmkrönikan återuppstår och klättrar ur graven som värsta zombiefilmen. Hoppas nån tar Filmkrönikan, dammar av det och ger hela programmet första hjälpen. Jag vill ha det kvar, jag vill ha det fyllt med busig humor, drypande ironi och en brusig filmförälskelse. Det är klart att det ska finnas ett vettigt filmprogram på SVT.
Men å andra sidan tycker jag att det borde vara självklart att SVT har ett rejält program data & tv-spel. Och de har de ju faktiskt inte…
Det var visst svårt att få tag på en viss politiker angående att styrelser fortfarand är fyllda av helsvenska män.
“Jag har varit på semester, så hemskt. Det får ni finna er i, så håll inte på att gnäll om det.”
Maud Olofsson i SvD
Hallå, politiker! Vi betalar era löner och ni ska gå att få tag på. Inte ens jag stänger av min mobil under min semester. Tänk om det krisar!
Igår tillbringade jag en massa tid i två olika världar.
Först med GTA4 som är krasst cynisk och nattsvart brutal, ett Liberty City som är ett förvrängt New York draget till sin spets.
Sen i den ironiska Disney-hyllningen Förtrollad om en tecknad blivande prinsessa som hamnar på en plats där det inte finns några “happy endings” - nämligen New York.
Men där GTA4 gett upp hoppet om mänskligheten och utlovar en tillvaro helt utan empati var Förtrollads motto att alla går att förändra med lite kärlek och några smetiga sånger.
Jag ser fram emot stunden då Nico brister ut i en kärleksballad till sin dejt beväpnad med pistol intill en stulen bil…
Jag har varit på musikerfest i sumpan, bangat efterfest och hamnade som hastigast framför MTV efter en snabb blick på den bedrövliga rysaren Cursed. Men innan jag somnar måste jag påpeka att Britneys låt Break the ice må lämna en del att önsla - men den animerade videon är magnifik!
