Hej alla glada, nu tar Kadooosch faktiskt sommarledig!

Nintendo DS och Playstation Portable får följa med mej på semestern och regniga dagar kommer jag stänga in mej med mina konsoler.

Om ni vill ha speltips eller har lite abstinens efter programmet får ni bita ihop och glutta igenom de 38 spelrecensioner som jag gjort under hösten och våren. 

I slutet av augusti är jag tillbaka med nya spelrecensioner och fram till dess får bloggen vila och kommer uppdateras väldigt sporadiskt.

Men om det händer väldigt spännande saker både för mej och i spelvärlden kanske det kommer nån liten blänkare!

Vi ses i augusti!

Hej från boel

Det är kaos hemma hos mej nu. Det ligger saker överallt.

I min förkylningsförvirring ska det packas för semester.

Här är min lista (hittills) för vad som behövs för fransk roadtrip:

Kläder

Badkläder

Underkläder

Strumpor/strumpbyxor

Handduk

Smink

Schampo/duschkräm

Solskydd

Tandborste/tandkräm

Handväska/liten väska

Mobil+laddare

Mp3-spelare

Pass

Anteckningsblock

Bok - Ananasi Boys av Neil Gaiman

Turistbok - The rough guide to Brtittany & Normandy

Kortlek

Yatzy

Playstation Portable/Nintendo DS

Skor (bekväma)

Solglasögon

CD-skivor (till bilen)

Paraply

Liten ficklampa

Hjälp mej här, har jag glömt nåt?

Jag har slitit häcken av mej inför semestern. Så när jag i helgen väl fick sätta mej ner och vräka i mej grillad mat, attackera i kubb, bada och dricka rosévin var jag nästintill salig av lycka.

Tills jag insåg att jag upprepat en boel-klassiker. Att lyckas skjuta upp en förkylning tills jag är ledig. Argh. Snorig, matt och med galet ont i halsen. Hur skoj jag ändå hade tog midsommar musten ur mej.

Mitt recept mot förkylningen är just nu:

1. tacos (starka kryddor vidgar luftrören)

2. glass (kyler och svalkar halsontet)

3. té (värmer snällt och gör att jag kan andas)

Önska mej lycka till…

Maximum Destruction eller Blue Thunder?

Det handlar om att köra monstertruckar.

Klicka här för att mosa bilar under dina stora hjul!

“Det känns inte alls bra att bli övervakad. Terroristerna har ju vunnit om man börjar med den här typen av åtgärder och inskränker friheten.” Enkätsvar av Maria Wahlsten, 40, IT-konsult i SvD 

Sverige – Ryssland

En sorglig sms-historia.

Boogie: 20.45 Ok. Jag missar första halvlek. Kan man beställa sms tjänster av dej?

Boel: 20.47 Jajemen. Zlatan klackade nån i fejan precis.

Boel: 20.51 Ryssarna är jävligt på. De får sjukt mycket pengar om de vinner.

Boogie: 20.52 Ha ha. Ja, av galningen. Inte sportsligt alls!

Boogie: Nu blir jag lite nervös av sms:en.

Boel: 20.53 Ska jag sluta?

Boogie: 20.55 Du kan få rapportera om det blir mål, en allvarlig skada eller allmänt kaos med spelavbrott som följd! Kram kram.

….

Boel: 21.09 Helvete! Ryssland har ett mål.

…

Därefter mobiltystnad fram till kortfattat snack i pausen som innefattade en massa svordomar.

Och nu är det över för Sverige. Min Sverige-tröja får jag vika ihop och stoppa in i garderoben. Jag förstår fortfarande inte vad som hände. Aj aj aj, vad det gör ont.

…Eller ja, ny och ny. Jag blev fascinerad av personen ifråga redan i den eminenta komedin “Shaun of the dead” där zombies sprider sig över London och den The Office-genomsyrade huvudrollen är alldeles för upptagen av att tänka på eftersom flickvännen har dumpat honom för att märka det.  

Men efter den galna “Hot Fuzz” om brittiska poliser i småstad, konspirationer och splattern och den småskojig “Run, fatboy, run” i regi av David Schwimmer där den kedjerökande och lönnfeta huvudpersonen försöker vinna tillbaka sin flickvän som han dumpade på bröllopsdagen står Simon Pegg högt på min lista.

    Simon är blek på ett typiskt brittiskt vis, ser alltid lite småförvirrad och sliten ut och har har en fantastiskt komisk tajming. Och egentligen behöver han bara småjogga i för tajta shorts rökandes en cigg för att jag ska börja skaka av skratt. 

Jag vill verkligen se filmen “How to Lose Friends & Alienate People” baserad på den fruktansvärt pinsamme och egocentriske Toby Youngs självutlämnande roman om sin egen kändiskåthet och strävan efter att bli en kändis själv. Jag har svårt att tro att den filmen kan vara nåt annat än fantastisk…

Nytt kylskåp i hemmet och då plockades kylskåspoesin ner. Mycket må jag sätta upp igen, men kylskåpspoesin var smutsig, fastnaglad och tummad. Det som en gång i tiden verkade som en fantastisk idé är nu en ganska saggig kvarleva som måse bändas bort. Fast det förstås, jag vet inte hur många timmar jag i fyllan och villan har lekt med kylskåpspoesi tillsammans med nån annan glad i hatten poet. Det är bara aldrig lika roligt hemma hos sej själv…

Jag har inte sett Morrisseys video till ”All You Need Is Me”förrän för några veckor sen. Den är så lustig, men antagligen bara om man gillar Morrissey och inser att det är ljusår från hans dandy tappning som han annars är stöpt i. Herregud, vad han ser ut. Som en gay medelålderskris uppbackat av nåt som ser ut som ett dåligt amerikanskt garagerockband i kulörta färger. Musiken är underbar och matchar inte den tacky tacky skapelsen den vibrerar i. Jag flinar varenda gång jag ser den, medan han sjunger med sin fantastiska stämma att han är allt jag behöver…

En muskulös ninja som ser ut som att han har klämt in sig i en latexdräkt, demoniskt überonda fiender & brudar vars kläder ser ut att vara gjorda med fingerfärg. Kombinerat med sanslöst splatter och blodpölar.

Klicka här för den adrenalinspäckade recensionen av Ninja Gaiden II.