Det var en löjligt fin solskenshelg, jag snodde åt mej lite kvalitetstid på en filt i parker där jag kunde. Och unnade mej en helkväll på Debasers uteservering i glada vänners lag.

Men mestadels har helgen gått åt till att förbättra min blekhet. På jobbet säger dem att jag ser ut som att jag bor i en bunker. Jag har nämligen dragit ner rullgardinen och spelat Ninja Gaiden II när större delen av landets befolkning grillat huden i värmeböljan.

Jag har en intensiv relation till spel som Ninja Gaiden II.

I ena studen älskar jag de biffiga ninjorna i alltför tajta kläder som kan studsa mellan väggarna, springa på vatten och använda så många vapen att vilken kampsportsmästare som helst skulle vara grön av avund och ett stridssystem som kräver skicklighet av sin spelare.

I nästa sekund stör jag mej fantastiskt mycket på att så mycket kraft och resurser verkar ha gått till att få tjejernas bröst att guppa, att replikerna verkar vara skrivna av en 9-åring och att mina fiender är mer envisa än Svarte Riddaren i Monthy Python and the holy grail och verkar fast beslutna att bita ihjäl mej när de befriats från både armar och ben.