…i poker. Jag borde skämmas, men jag spelar mot en fd croupiere och en frekvent internetpokerspelare. Så det är väl bara att bita ihop och få stryk.

Jag har en facination för väggdekorationer i städer. Affischer, spraymålningar, dekorationer. De är pulsen i staden och bland anonyma hus känns det som att allt blir mer levande och mer personligt med de små upproriska färgklickarna som uppnosigt kräver plats. Och i Paris fanns det gott om den varan.

Det där med tecktonik var riktigt stort i Frankrike. I dans såväl som i klädstil.

Den sprittande dansen skulle jag beskriva som en elektropop-version av hiphopens locking tillsammans med de vanligtvis så stela indiepoprörelser framförda i ett lite slött avslappnat manér.

Klädstilen skriker 80-tal med neonfärger och lustigt barnsliga och härliga motiv som hamburgare, regnbågar och stjärnor på både pojkar och flickor. Det är ruskigt fint och en skön kontrast mot det annars så rådande stela svarta klubblivet i stockholm. Jag tror det är dags att släpa in tecktoniken i våra hjärtan nu. Vi behöver den.