Kravmärkta morötter och glada kossor som strosar runt på ängar. I den mest digitala av alla världar smyger sig naturen på. Okända krafter pressar dig in i fållan. Allt motstånd är meningslöst.

Närodlat för att dra ner på alla fraktavgaser och nersmutsningar, glada djur som slipper transporteras hundratals mil för att landa på våra tallrikar och inte skymten av burhöns som trängs i mörka trånga anläggningar.

Spelbranchen har börjat utveckla ett ekologiskt samvete. I Harvest Moon vet alla att glada djur producerar bättre. Om du gosar med dina höns får äggen högre kvalité. Makes sense. För kom igen, hur ofta gosas det med höns nu för tiden? Och Viva pinata uppmuntrar till odling och ompyssling av de surrealistiska små kräken. Spelen ligger förstås helt rätt i tiden. Harvest Moon är nästan lite för ruskigt konservativt emellanåt, som när det krävs att bonden minsann skaffar fru. För inte tar Harvest Moon på DS någon som helst hänsyn till om spelaren är kille eller tjej, gay eller straight. Och just ja, målet är dessutom att skaffa din egen lilla knodd och bli stolt förälder.

Men trots allt är det så fint. Inga kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel i sikte. Djurens behov sätts i första rummet. Kretslopp och hushållning när försörjning för alla de kommande generationer ska säkras med våra jordiga nävar.

I spel är det alltid korkat att tjafsa med naturens krafter. För naturen kommer att återvända och bita dej i rumpan om du inte sköter saken snyggt. Du vet det, jag vet det. Mutanter, virus och naturkatastrofer väntar om du inte klappar dina höns och pysslar om dina potatisplantor.
Vi spelare är ju problemlösare av naturen. Vi finns inte till för att få jordens miljöproblem att eskalera. Vi är här för att eliminera problemen - småskaligt och digitalt, en bondgård i taget. Det gäller att ha uthållighet när man vattnar sina plantor och klappar kossorna och gosar mer fåren - hela tiden med planetens bästa i bakhuvudet.

Kanske skulle alla i VD-position över företag som levererar grönsaker och djur världen över med långa transporter behöva en rejäl dos av lantlig idyll i digital tappning för att få perspektiv. Nog borde väl företagsbossarna borde kunna ta till sig budskapen som den minsta unge som precis tappat mjölktänderna redan vet efter några timmar med Harvest Moon.

Jag vet inte om hemliga krafter sponsrar spelbolagen att föra ut dessa budskap eller om det är en kollektiv skuldkänsla bland spelutvecklare som ligger bakom. Men det ligger ack så rätt i tiden nu när vi för evigt ska sluta dricka flaskvatten och krama de sista isflaken hejdå.

Nu är det upp till spelproducenterna att tränga varann av banan i racet om vem som matar ut det första “förhindra växthuseffekten”-strategispelet a la Civilization där man långsamt och metodiskt avhandlar varje världsdels utsläpp och återvinning för att skapa en hållbar utveckling. Att få våra beväpnade hjältar att jaga miljöbovar och utföra uppdrag inte bara för människans bästa utan även för miljöns.

Så en sak är klar - vi håller på att indoktrineras och hjärntvättas till miljömedvetenhet genom spelen. Hela generationer kommer att skolas in till fullfjädrade ekologiska bönder om det fortsätter i den här stilen. I den mest digitala av alla världar går vi tillbaka till naturen.

Boel Bermann

Kan inte ha en bondgård eftersom hon är allergisk mot alla djur. Utom ormar och Nintendogs.

Krönikan publicerades i tidningen SuperPlay#139 September 2007