Skammen försvann inte med internet
Du har laddat ner det. Jag också. Alla har vi använt det för att nå den ultimata tillfredsställelsen. Så är det inte dags att tala öppet om det och sluta skämmas hela tiden?
Internet skulle förändra allt. Det trodde vi allihopa. Men vi hade fel. Internet tog inte bort skammen. Vi trodde att vi skulle bli befriade från den smutsiga känslan som lade sig över oss. Förnedringen skulle ju upphöra från och med den stund då vi slapp gå till butiken och köpa de blanka pappershäftena. Där vi stod och undvek blicken från killen i kassan som med menande blick lät antyda att han visste precis hur mycket vi skulle och sitta och dregla över de tummade sidorna. Hur våra svettiga, smutsiga fingeravtryck skulle lämna lager på lager av märken.
Internet gjorde att vi slapp blickarna. Helt plötsligt fanns allt naket och blottat tillgängligt med en fingertryckning. Hur mycket vi vill, gratis, 24 timmar om dygnet. Spelets namn + www.google.com + walkthrough = omedelbar tillfredsställelse. Vi befriade oss från omgivningens fördömande. Istället fängslades vi i vårt eget dåliga samvete.
Walkthrough är lösningen som alla känner till och ingen riktigt kan stå för. Tiden före internet hade vi de små häftena som kostade nästan som halva spelet. Vi kunde också tvinga oss att lyfta luren och ringa runt i bekantskapskretsen på jakt efter koderna som kunde ta oss vidare i PC-spelen. Det var de sista utvägarna när alla andra broar hade bränts.
Instruktioner i spelbutikerna var lika dyra som halva spelet, men det kunde vara värt för att slippa kompisarnas hån. Med tungt hjärta lade du upp dina surt förvärvade slantar, motvilligt, för att komma vidare.
Nu har vi walkthroughs som guidar oss steg för steg genom spelet. Som en vän som leder dej genom dödsskuggans dal. Men walkthrough är ett tveeggat svärd. En ond varelse i din hjärnas vindlar och vrår som sänker självförtroendet för att du inte klarade spelet helt själv och som du inte talar högt om.
Men utan walkthrough kan det hända att du intensivt förtränger att grundtanken med spelen är att bli hög på adrenalin. Du skriker, svär och förbannar, gormar, suckar, kastar kontroll i golvet, stänger av, startar om, går runt i cirklar i lägenheten, låtsas ignorera spelets själva existens, hotar det, spottar på det - allt till ingen nytta. Du står bara ut till en viss gräns innan du blir sinnessjuk.
Det finns ingen som klarat sig genom alla spel de spelat utan hjälp. Säger de nåt annat ljuger de. Tungan har svartnat och näsan växt. Jag ljuger inte. Inte längre, jag har tröttnat. Det är dags att dra walkthrough ur garderoben. Är det inte dags att vi återerövrar ordet? Göra det till något positivt och fint? Tipsa varandra om bra walkthroughs, var ärlig och berätta om magnifika spel som när det kommer till kritan är så svåra att de inte går att övervinna utan hjälp från ovan eller via internet, förvarna spelköpare och spellånare om att det inte är värt att dunka huvudet blodigt mot väggen i tre dygn för en viss sekvens.
Tidigare sa jag inte sanningen. Jag har fram till denna punkt alltid sett användningen som ett nederlag. Men nu har jag tröttnat på att skämmas så förbannat. Det är ingen konstig snedvriden perversion. Det är ett naturligt behov. Du behöver inte vara ensam, frustrerad och skamsen. Kom ut ur walkthrough-garderoben.
Boel Bermann är så trött på all hycklande dubbelmoral som ger dåligt samvete och huvudvärk. Alla har vi samma behov.