Det pågår ett krig där ute och virus sprider sig snabbare än du kan föreställa dig. Mänskligheten är snart utrotad. Boel Bermann förklarar varför det är en bra sak.

När jag kommer in i lokalen är den fullsmockad. Det är folk överallt. Jag är helt omtumlad, det fanns lite för mycket att se, folk man känner, gamla klasskompisar, hela grupper där alla hade exakt samma intressen som mig och folk som ville kramas & skicka cocktails.
Och medan jag står där och försöker ta in hela scenen biter Anna mej hårt i nacken. Plötsligt förvandlades jag till en zombie. Och fortsätter hämningslöst och instinktivt sprida smittan vidare.

Varken i rollspel, tv-spel eller rysare har jag någonsin sett så många vampyrer, varulvar, pirater eller zombies som på facebook. Och det är verkligen skrämmande hur aggressiva de är, de är ständigt på jakt efter nytt blod.

Själv tuggade jag mej igenom bekantskapskretsen utan att ens fundera på vad jag pysslade med. Hittills har jag har låtit mina gaddar sjunka in i 187 personer, men bara 19 drabbades av viruset.
Det var först när ett av mina offer skrek ut sin fasa - “Vad är den här zombie-grejen för nåt?” - som jag hajade till och stannade upp mitt i attacken.
Glöden i ögonen falnade, blodtörsten sjönk undan och jag svarade lugnt och sansat: “Tja, man är zombie, slåss med andra zombier… vet inte riktigt, men det är inte direkt krävande. Be nån annan förklara - jag fattar inte det själv!”

Så pass instinktivt hade jag reagerat på det där första bettet. Viruset infekterade mej och utan att ifrågasätta köpte jag konceptet att blir man biten så biter man vidare. Ett gigantiskt pyramidspel där du belönas både för dina egna bett och för det tuggande som din zombiearme står för.

Förr klickade jag mig in på Facebook åtskilliga gånger per dag på grund av ett pockande behov att bita folk. Men nu finns det allt färre kvar som fortfarande är osmittade eller obitna.
Och även om det var lite småkul medan det varade såg jag hela bitandet som tämligen menlöst.
Men jag måste krypa till korset och erkänna att jag hade fel.

Det var en helt vanlig eftermiddag som jag fick upp ögonen för de fina pedagogiska funktionerna som gömmer sig i detta världens största dagis för vuxna. Insikten kom när jag försökte spöa upp en synnerligen seriös matskribent med tidningar som Gourmet på meritlistan. Hon la rätt rejäl Vampire smack-down på min stackars zombie mogul…Huzzah! Det visade sig att denna mordiska kvinna hade 32 vampyrer i sin armé och 3348 vampire points.

Det var då jag insåg det geniala med denna simpla applikation.
Den får folk som aldrig skulle drömma om att spela spel (i synnerhet inte online) att plötsligt pyssla om sin alldeles egen zombie, att med stolthet betrakta sin växande zombiearmé och lura bakom digitala hörn för att attackera alla stackars oanande offer på facebook.

Alla vampyrer, pirater, slayers, zombies och varulvar bildar en grundskola som lär ickegamers att ta hand om sin egen avatar utan att de ens inser det. Zombiekriget på Facebook är inget annat än ett WoW for Dummies.

Boel Bermann tycker att blodsugande eller röveri är för veklingar. Men hon älskar zombies, fast bara sorten som springer snabbt och inte håller ut armarna framför sig.

Krönikan publicerades i tidningen SuperPLAY December 2007

“Lisa’s Black Widow Vampire regulated on your Zombie Mogul! Victory dances ensued. Huzzah!”